Sverigedemokratisk principlöshet

Tidigare under veckan skrev vi om Anders Sundholm, Sverigedemokraternas förstanamn i Sollentuna, som uttryckt antisemitiska åsikter och stöd för en känd förintelseförnekare och antisemit. Det mandat Sverigedemokraterna fick i Sollentuna tillfaller Sundholm.

Anders Sundholm har en lång historia inom den främlingsfientliga opinionsbildningen. 1994 startade han tillsammans med Jan Milld den främlingsfientliga tidningen Blågula frågor. Två år senare uteslöts Sundholm ur Miljöpartiet. Milld skulle senare bli aktiv i Sverigedemokraterna och var partisekreterare mellan 2004-2005. Idag är han krönikör i Nationell Idag, Nationaldemokraternas partiorgan.

I Blågula frågor recenserade Jan Milld och Anders Sundholm tillsammans den antisemitiske debattören Lars Adelskoghs bok ”En tom säck kan inte stå”. Bokens budskap är att folkmordet på judar under andra världskriget är en bluff. Milld och Sundholm upprepar bland annat det falska påståendet att inga gaskammare användes för massmord på rikstysk mark och sätter på klassiskt förnekarmanér Förintelsen inom citationstecken.

I en intervju med Anders Sundholm i SD-kurirens valspecial (nr 87) har chefredaktör Tommy Hansson bara goda saker att säga om Blågula frågor (BGF). Hansson kallar BGF för ”denna vällovliga ansats" och beklagar att tidningen inte längre ges ut. Samtidigt är Tommy Hansson sedan länge en passionerad pro-israel som ofta hamnar i diskussioner på sin blogg med nationaldemokrater och vit makt-miljöns sympatisörer på grund av att han inte upplevs som en trovärdig nationalist och på grund av sitt avståndstagande från antisemitism.

Förra månaden skrev vi i valbloggen om att SD-kuriren nekade Jan Milld att annonsera i tidningen. Troligen har den antisemitism Milld givit uttryck för och hans band till Nationaldemokraterna/Nationell Idag bidragit till beslutet från Hanssons och SD-kurirens sida.

Tommy Hansson följer här ett inom partiet välbekant mönster. Ena stunden beskrivs Blågula frågor som en vällovlig insats och (till stor del med rätta) som en del av ens egen rörelse. I nästa stund är det kalla handen och annonsrefusering för en bok som i allt väsentligt är en upprepning av materialet från BGF. På samma sätt fungerar partiet i stort. När det passat har man kallat nationaldemokrater för "kryptonazister" och i september 2009 förklarade partiledaren Jimmie Åkesson i TV8 att "man ska inte ha en nazistisk bakgrund om man ska företräda partiet". Enda sättet att då motivera ex-nazister på listorna var att låtsas som att man l inte visste om Nordiska rikspartiet var ett nazistiskt parti.

I årets valrörelse har det låtit annorlunda. Sverigedemokraterna har fört fram kandidater med bakgrund i både "kryptonazism"och vit makt-miljön och bagatelliserat kopplingarna som om de vore vilka kopplingar som helst.

/Jonathan Leman

Tor Paulsson, om SD-Kungsbacka själv får välja

Expos avslöjanden under gårdagen om SD-kandidater med kopplingar till vit makt-rörelsen och Nationaldemokraterna avfärdades på sedvanligt manér av partiets alltiallo, Erik Almqvist. I en intervju med Expo.se kallar Almqvist våra avslöjanden för "intentsägande". Det faktum att partikollegor förnekat Förintelsen så sent som för tre år sedan är dessutom enligt partiledare Åkesson "skåpmat". Så kommenterade han nämligen vår granskning i gårdagens Expressen.

Almqvist har dessutom lagt till argumentetet att det bara är bra att folk ändrar sig. Visst, man kan ha hängt med kryptonazisterna i ND för några år sedan men sedan kanske man såg ljuset och istället började lunka blåsippans väg precis som alla andra renlärliga sverigedemokrater. När Almqvist av Expos Kajsa Lindohhf fick frågan "Sverigedemokraterna ägnar mycket tid åt att distansera sig från den svenska vit makt-miljön, är då inte detta ett problem?" bet han ifrån så det stod härliga till: - Vi har inget behov av att distansera oss från den miljön eftersom vi inte har något gemensamt med dem.

Klassisk sverigedemokratisk historierevisionism. Partiet påstår att de inte har något med resten av den nationella rörelsen att göra. Det är trams. De har till stora delar samma historia. De driver bitvis samma politik. Och bland partiets aktivister finns det uppenbarligen de som faktiskt tycker att partiet har saker gemensamt med resten av den nationella rörelsen.

En av dem är SD-kandidaten Mattias From från Kungsbacka. På sin alldeles egna youtubekanal har han satt ihop en egen liten film med något han kallar "Best of Tor Paulsson". För de läsare som inte känner Tor Paulsson kan jag berätta att år 2001 blev utesluten från SD för att några månader senare bilda Nationaldemokraterna. Ett parti som SD valt att kalla för just "kryptonazister". I Froms hyllningsfilm kan man bland annat se när Paulsson och en aktivist från den paramilitära nazistorganisationen Legion Vasa debatterar i TV3-talkshowen "Hanna". År 2004 lämnade Tor Paulsson politiken efter att han dömts till ett år och fyra måndaders fängelse för att ha misshandlat sin sambo.

På Froms youtubekanal kan man också se ett klipp från SD:s nationaldagsfirande 1992 när dåvarande partiledaren Anders Klarström beskriver sitt parti som "en saneringsrörelse" inför ett gäng öldrickande skinnskallar. Bland kommentarerna på Froms kanal är det en nationaldemokrat som konstaterar att From har tagit material från hans kanal. Mattias From ger följande förklaring: "Hehe, jo, visst lånade jag en hel del från din kanal med!
Vi nationella måste ju hjälpa varandra ;)".

Mattias From rekommenderar också ett tal av den gamle fascistledaren och BSS-grundaren Sven Davidsson. Sverigedemokraterna har med andra ord fortfarande företrädare ute i landet som till skillnad från partiledningen står upp för sin historia och som inte har några som helst problem att inspireras av den.

/Alexander Bengtsson.

Sverigedemokraterna, tack för filmen

När jag ser Sverigedemokraternas reklamfilm ger det en kvalmig känsla, men samtidigt känner jag en tacksamhet till partiet. Hade inte filmen haft någon avsändare hade jag gissat på att det var Sverigedemokraternas nazistiska konkurrenter, Svenskarnas Parti, som producerat den.

Det känns som Sverigedemokraternas valrörelse har fungerat som en tidsmaskin för partiet där man rest tillbaka till 90-talets vulgära retorik. Nu saknas bara kängorna och bombarjackorna så är partiet tillbaka sitt ursprung.

/Mikael Ekman.

SD:s uppenbara hyckleri

Sverigedemokraterna hävdar bestämt att partiet inte är rasistiskt. Men hur låter det egentligen när man talar med partiföreträdarna öga mot öga?

Igår publicerade gratistidningen Stockholm City den hittills mest avslöjande artikeln om partiet. En av tidningens reportrar hade helt enkelt gått ner till sverigedemokraternas faluröda valstuga vid Sergels torg och pratat med valarbetarna.

I onsdags släppte sverigedemokraterna sin hårt kritiserade våldtäktsrapport. Så samtalsämnet var givet.

- Jag som svensk kan inte ens i min hjärna få för mig att våldföra mig på en kvinna. Det ligger inte i mina gener, sa en av partiets kandidater i valet till Stockholms kommunfullmäktige.

- Invandrare har en annan kvinnosyn. Det är ju uppenbart. De tycker att lättklädda tjejer är dåliga människor som borde åka på stryk, förklarade en annan.

I valet 2002 blev det stort rabalder när Uppdrag granskning avslöjade hur politiker från de etablerade partierna vräkte ur sig främlingsfientliga och rasistiska kommentarer, när de inte visste att de blev filmade.

Sverigedemokraterna säger att partiet inte är rasister, men när företrädare för partiet spinner loss om gener och klumpar samma alla "invandrare" blir det ingen nämnvärd reaktion på det det uppenbara hyckleriet.

Sverigedemokraterna säger att partiet behandlas annorlunda av media.
I visa fall har de rätt.
Ibland kommer de undan alldeles för lättvindigt.

/Daniel Poohl

Trångt i den rasistiska fåran

Idag skulle Sverigedemokraterna lägga sitt trumfkort inför valslutspurten, en rapport om våldtäkter. De hade slagit på stora trumman inför satsningen och bjudit in till pressträff.
Problemet var att partiet snubblade på mållinjen då deras konkurrenter Svenskarnas parti presenterade en egen rapport med samma slutsatser som SD ett par timmar innan lanseringen.

Egentligen är det inte så oväntat. Hela 1990-talet har kantats av rasististiska kampanjer rörande våldtäkter. Ena dagen är det ett nazistparti som driver dem, för att nästa dag tas över av Sverigedemokraterna.

Retoriken och bilderna är lika. Man menar att för att få bukt med våldtäkterna så måste invandringen begränsas. Sällan kommer de ihåg offren. I stället koncentrerar de sig enbart på förövarna. Detta gäller inte enbart våldtäkter utan även andra brott.
Men ibland är det inte lika intressant att nämna den etniska härkomsten på gärningsmannen.

När de tragiska dubbelmorden i Arboga skedde i mars 2008 skrev inte Sverigedemokraterna en rad på partiets nättidning om händelsen. Trots att det rörde sig om en utländsk medborgare som begått morden.
Kan det ha att göra med att hon var en vit tyska?

Men partiet lämnade inte helt sin krimbevakning under våren 2008. De rapporterade bland annat om brottslighet i Oslo med den braskande ingressen: "Tio zigenarkvinnor åtalas för bidragsfusk”.

/Mikael Ekman

Annonsförbud - bara ett demokratiproblem när det gäller SD

Under de senaste året har debatten varit intensiv om huruvida Sverigedemokraterna ska få annonsera i den kommersiella pressen eller ej. När kommersiell media sagt nej till reklam för porr för att den anses osmaklig eller skada varumärket har det varit tyst från demokratins försvare. Tydligen är Sverigedemokraternas rasistpropaganda inte lika osmaklig som porren. Då flera menar att det är ett demokratiproblem att privatägda tidningar inte själva får bestämma hurvida de ska sprida rasisterna propaganda eller inte.

Nu har debatten fått ännu en vändning. I dagarna nekade Sverigedemokraterna att ta in en annons för Jan Milld, Sverigedemokraternas tidigare partisekreterare, nya bok med motiveringen:

”Redaktionen har beslutat att inte ta in annons för vitboken”.

Sedan tidigare har Sverigedemokraterna nekat Socialististiska partiet annons och det samma gäller Expo. Helt plötsligt är det bortglömt vad partiledare Jimmie Åkesson sa i ett pressmeddelande i juni.

- Om man lägger detta nya annonsförbud på internet till våra redan befintliga problem med att våra företrädare misshandlas och hotas, att vi har svårt att få hyra lokaler, att vi har svårt att få annonsera i tidningar, att vi har svårt att kunna hålla ostörda torgmöten och att vi har svårt att få besöka landets skolor, så är det ytterst tveksamt om valet i september kommer att kunna betecknas som fritt och demokratiskt

/Mikael Ekman

När propagandan slår tillbaka

Den 14 augusti anordnade nationaldemokraterna ett torgmöte i Hofors där partiet ställer upp i lokalvalet. Inför mötet hade man slagit på den stora trumman och meddelat att partiledaren skulle vara på plats. Succén var ett faktum redan innan mötet hade skett.

Men sedan kom tystnaden. Nationaldemokraterna är inte direkt kända för att vara ödmjuka i sin rapporteringen om sina politiska aktiviteter och om man följer deras hemsida har de aldrig misslyckats med något som de tagit sig för. Så varför denna tystnad?

Några som däremot valde att rapportera om händelsen var det nazistiska nätverket ”Dalarnas fria Nationalister”

"Torgmötet startade vid 12 tiden och höll på i tre timmar framåt. Aktivister från både Nationaldemokraterna och Dalarnas fria nationalister hjälptes åt att sprida valnumret av Nationell Idag och ett lokalt flygblad just för Hofors som delades ut till allmänheten. Dagens talare bestod utav partiledaren Marc Abramsson, samt en av Hofors kandidater Ulf Lindström."

"Torgmötet var en lyckad tillställning och ett flertal tidningar och flygblad bytte ägare och det märktes att intresset för partiet var stort."

Texten illustreras med bilder från ett tomt torg med ett par ND banderoller och ett fåtal aktivister på plats. Kritiken lät sig inte vänta. I kommentarerna till texten var kritiken inte nådig.

"Nd kör folk från Södertälje och tillsammans med Dalarnas fria nationalister lyckades man samla 9 personer ser det ut som, och torget är ju direkt öde. Trevlig man på sista bilden som inte verkar så intresserad av att ta emot ett flygblad heller:)."

"Brukar man inte ta de bilder som visar tormötet i bäst ljus? Om det här är de bilderna skulle jag gärna se de sämsta bilderna. Det ser ut att gå bra för ND!"

"Såg verkligen massivt ut det där…. ehm"

"Herregud? Lyckat? var är människorna?…."

Helt plötsligt förstår man tystnaden från Nationaldemokraterna, sällan har uttrycket ”tala är silver, tiga är guld” varit mer befogat.

/Mikael Ekman.

"Sanningen" om våldtäktsstatistiken

Sverigedemokraterna har slagit på stora trumman. Partiet ska på eget bevåg plocka fram statistik som bevisar att andelen utlandsfödda är överrepresenterade bland gärningsmän dömda för våldtäkt i Sverige. I fredags hölls torgmöte där Roger Hedlund och partiledare Jimmie Åkesson presenterade lokal statistik för Gävle. 75 procent av de dömda våldtäktsmännen kommer från mellanöstern, hävdades det.

Nu har Gävle Dagblad granskat påståendet närmare. Och för Sverigedemokraterna ser det inte så bra ut. I Gävleborg dömdes det nämligen bara fem personer för våldtäkt förra året, och av dem kommer endast tre från mellanöstern. 60 procent alltså, och knappast tillräckligt med underlag för att dra de långtgående slutsatserna som partiet vill göra.

Roger Hedlund, lokal talesman för partiet, menar ändå att man räknat rätt eftersom man missat att ta med en av domarna och bara använt fyra mål i sin statistik. Ett resonemang som är så bisarrt att det är svårt att ta det på allvar.

Gävle Dagblad passade dessutom på att granska ärenden gällande våldtäkt mot barn. Där visade det sig att samtliga gärningsmän var etniska svenskar. Tre domar och 100 procent "svenska" gärningsmän. Någon motsägelse är det dock inte enligt Hedlund, eftersom partiet tagit fram en "nationell undersökning som visar att män med invandrarbakgrund är dominerande i den här brottsligheten".

Frågan är: hur man räknade då?

/Johannes Jakobsson

SD:s nya framgångsrecept - skit i politiken

Det kan inte vara lätt att vara sverigedemokrat alla gånger. Partiet kämpar med att hitta kandidater och att utarbeta lokala program. I Båstad har man lyckats.
I alla fall nästan.

I dagens Helsingborgs Dagblad intervjuas partiets toppnamnet Inge Sandén. Partiprogrammet är ihopsytt med hjälp av partikamraterna i Ängelholm, berättar tidningen.
Skolmaten ska förbättras. Personaltätheten i skolan ska värnas.
Gott så.

Ett lokalpolitiskt program är förstås bra.
Ännu viktigare borde vara kandidater som tycker att politik är viktigt, eller i alla fall att det är värt att bry sig om vad som händer i kommunen.
Inge Sandén tillhör inte den typen av politiker.
Obekymrat förklarar han.
- Båstad är inget speciellt för Sverigedemokraterna. Här sitter man i sina fina trädgårdar och låter problemen vila utanför. Vi i Båstad tar inte så allvarligt på det.

Festen är över

I går kunde vi rapportera om att Nationaldemokraterna, trots att de kallar sig demokrater, samarbetar med nazister. Nu har partiet tagit sitt smussel med nazister till en helt annan nivå. I dag rapporterar en av vit makt-rörelsens skvallertidningar om att partiets ungdomsförbund ska arrangera en fest tillsammans med nazistiska Svenska motståndsrörelsen. Huruvida det är sant eller inte spelar egentligen inte någon roll. Det är reaktionerna som är intressanta.

Nationaldemokraterna har under lång tid flirtat med vit makt-rörelsen. Främst på grund av att det marginaliserade partiet inte haft några andra vänner. Nu har partiet uppenbarligen gått för långt.

Snedsteget har orsakat proteststorm mot partiet.

Elaka tungor på chatforum tar chansen att baktala Nationaldemokraterna ledning. Påstådda medlemmar påstår att de river sina kort.

För ett parti som Nationaldemokraterna finns det ett stort handlingsutrymme.

Partiet kan ljuga, ha gamla nazister på sina listor och toppstyra sitt parti utan att det kostar särskilt mycket.

Med en månad kvar till valet verkar partiet ha gjort ett av få misstag de kan göra – avslöja sin dubbelmoral till den grad att till och med den nationella rörelsen reagerar.

SD får konkurrens

Snart kommer valaffischerna upp. Alliansen har satt ihop en gemensam. Göran Häggländ stirrar djur i ögonen. Miljöpartiet vill modernisera Sverige.

Även extremhögern har satt sina djupa pannor i veck för att komma fram till en passande grafisk lösning och ett snärtigt budskap.

Det är ingen lätt konst.

De är inte kända för att vara subtila. Men extremhögerns propagandister har ändå genom åren producerat några slagfärdiga paroller och effektfulla motiv. Det har inte alltid handlat om just valaffischer men kunskapen om hur man fångar den potentielle väljarens uppmärksamhet finns där. Många gånger är ju affischer och klistermärken det enda medlet dessa marginaliserade grupper har att tillgå för att sticka ut.

Det enda nazistiska parti att tala om i valet är Svenskarnas Parti. I dag tipsade de sina twitterföljare om att det går att ladda ner partiets valaffischer.

Okej, det ser inte så bra ut.

Men budskapet är tydligt. ”Svenskarna först” säger en av affischerna.

Den andra har det aningen luddigare slagordet ”Tänk framåt”.

Den tredje säger allt om partiet. Och om hur Sverigedemokraternas framväxt de senaste valen påverkat det politiska landskapet i marginalen.

”SD vill minska invandringen, Vi vill stoppa den”, står det att läsa.

Sverigedemokraterna är med andra ord inte ensamma i kampen om de invandringsfientliga väljarna. För de som tröttnar på att en röst på Sverigedemokraterna inte leder till någon förändring finns det nu två alternativ.

Nationaldemokraterna är givetvis ett av dem. Och så nu då Svenskarnas parti, det där partiet med de anskrämliga valaffischerna.

Så duperar Sd media

I helgen sommartalade Jimmie Åkesson för första gången. Inför hundratals sverigedemokrater nere i Sölvesborgs gästhamn förklarade han att partiet inte räds ett nyval och att partiet ska lansera en kampanj mot våldtäkter. Läs om talet på expo.se

Fokus i medias rapportering har legat på våldtäkterna. Brottsförebyggande rådet har uttalat sig och sagt att Sverigedemokraterna tolkar statistiken fel.
Fortsättning lär följa.

I dag har det fortsatt.
Men nu är det Mikael Wiehe som står i centrum. Eller rättare sagt hans låt "Flickan och kråkan". För att värma upp publiken innan Jimmies tal spelade de två männen bakom partiets hurtiga vallåt "Vi är på gång nu" ett antal covers. Det var Owe Thörnqvist, Cornelis Vreeswijk och Mikael Wiehe.

Nu är Mikael Wiehe arg.
- Som maffian brukar säga: "Hämnd är en rätt som ska avnjutas kall", säger han skämtsamt.
En stämning lär komma efter valet.
Wiehe förstår uppenbarligen vad det handlar - uppmärksamhet.
Sverigedemokraterna vill ha uppmärksamhet.

Som det avslöjas i boken Ut ur skuggan - en kritisk granskning Sverigedemokraterna är det en högst medveten strategi.
Vi citerar helt enkelt ett lite stycke om partiets relation till media.
Det säger allt.

I viss mån har partiets strateger försökt utnyttja den mediala
dramaturgin i rapporteringen om partiet. I partiets interna förslag
till planering inför EU-valet listades de nödvändiga
påstötningar som behövdes göras mot media. På listan fanns även
rubriken skandaler:
”Skandaler som förstås inte är några egentliga skandaler, men
sådant som media kan tänkas vilja ’avslöja’… (’SD säljer musik’,
’SD får pengar av Fronten’, ’SD använder kommunvapen på sina
hemsidor” etc.)"

Daniel Poohl

Hur trovärdig är den avhoppade sverigedemokraten?

I förra veckan meddelade Sverigedemokraternas toppkandidat, Staffan Gising, i Mariestad att han hoppar av. Gising motiverade sitt avhopp med en rad faktorer. Men det som fick mest spinn var hans beskrivning av SD som ett islamofobiskt parti.

- Man inbillar sig att islam kommer ta över världen inom kort. Man bjuder in högerextremister som talare i Almedalen som ska hetsa ännu mer mot muslimer och islam. Samma retorik som användes i Tyskland, används nu mot allt som har med islam och muslimer att göra, skrev han på sin blogg i tisdags.

Staffan Gising försöker också påskina att Sverigedemokraternas antimuslimska retorik är något nytt. Något som dessutom en slags judisk manipulation inom partiet låg bakom.

Trams, så klart. Staffan Gising kände givetvis till Sverigedemokraternas inställning till muslimer och islam när han gick med i partiet. Han har själv bidragit till att sprida den i insändare i Mariestads-Tidningen. Gising som säger sig ha följt SD länge kan inte ha undgått partiets antimoskékampanjer, Jimmie Åkessons debattartikel i Aftonbladet förra hösten och den arsenal av hat mot muslimer som dagligen basuneras ut i exempelvis den sverigedemokratiska bloggosfären.

I Gisings anklagelseakt med sitt forna parti blir han dessutom klart antisemitisk.

Expo-medarbetaren Jonahtan Leman skriver i sin blogg:

Gising försöker gång på gång i sin blogg och på facebook framställa den sverigedemokratiska antimuslimska politiken som en "judisk" manipulation signerad Kent och Ted Ekeroth. Bröderna Ekeroth gick inte med i SD för att förvandla ett icke-islamofobiskt parti till ett islamofobiskt. De och flera andra som gått med i partiet såg med all sannolikhet det redan fullt förankrade anti-muslimska i partiet som en anledning att gå med. Staffan Gisings idéer om partiets islamofobi är alltså både helt felaktiga och dessutom klassiskt antisemitiska.

I ett inlägg i Svenska kommittén mot antisemitism blogg skriver Leman:

I en facebooktråd skriver Gising att ”Judarna har i alla tider skapa konflikter mm”. Som exempel på detta tar han upp den judiska befolkningen i Polen före andra världskriget. Att den amerikanska journalisten Helen Thomas nyligen fick stark kritik för att hon sagt att judarna i Israel borde ge sig av och ”återvända” till Polen, Tyskland osv., och efter det lämnade sin plats i Vita husets pressrum, beror enligt Gising på att ”judarna äger stora delar av USA”.

Men den bakgrunden är diverse bloggare och en del tidningars omfamning av Staffan Gising aningen pinsam. Bara för att en snubbe lämnar ett parti som uppfattas som främlingsfientligt betyder det inte att han är mindre rasist för det. Det kan ju faktiskt vara tvärtom.

Titta bara gänget som bildade Demokratisk Allians. Bland deras motiv fanns att Sverigedemokraterna var för extrema. Och vart tog Demokratisk Allians vägen? Den som kan den svenska extremhögern känner till att Demokratisk Allians gick in i Marc Abramssons Nationaldemokraterna.

Nu har Staffan Gising deklarerat att han ska bilda ett eget parti. Oddsen för att "Medborgarrättspartiet" som Gising kallar sin skapelse går ihop med Nationaldemokraterna lär inte vara särskilt höga.

/Alexander Bengtsson.

Får extremhögern hybris av sockervadd och panflöjtsmusik?

Sockervadd, lokala dansband, t-shirts med vargmotiv och humoristiska tryck som ”Riktiga män väger över 100 kilo”, panflöjtsindianer, chokladbollar, bokbord med högerextrem propaganda. Det är sommar. Det är sol. Det är svenska marknadstider.

Extremhögern har sedan länge insett att marknaderna som finns i var och var annan buske är ett perfekt tillfälle att sprida sin propaganda. Och de är långt ifrån ensamma. Riksdagspartier säljer lotter, någon kristen sekt dyker upp och kränger älgkebab och andra intresseorganisationer är också där och sprider sitt budskap.

Vad som är speciellt med extremhögerns närvaro, förutom det varierande sortimentet av böcker som "Hur Sverige blev en mångkultur" och ”Mångkultur eller välfärd?”, är att deras återrapportering från marknadsbesöken alltid är så storslagen. Inget går fel. Om man läser de olika gruppernas skildringar av sitt kampanjande så verkar det som i stort sätt varenda marknadsflanör kommer att rösta på deras partier. Den senaste helgens besök på Röstånga Marknad i skånska Svalöv var knappast ett undantag.

Marknaden i Röstånga anordnas av den gamle högerpopulisten och ICA-handlaren Harry Franzén. Franzén som i det här valet verkar nöja sig med att kandidera för Skånepartiet i riksdags och regionvalet var tidigare restriktiv när det kom till att släppa in högerextremister på sin marknad. I år när hans gamla Centrumdemokraterna verkar ha gett upp hoppet om en comeback i Svalövs kommunfullmäktige tilläts både Sverigedemokraterna och Svenskarnas parti att hålla bokbord.

Sverigedemokraterna har funnits representerade i Svalöv sedan valet 2002. Och av rapporten på SD-kurirens hemsida går partiet framåt med rasande fart i kommunen:

"Ni har min röst", var nog den vanligaste kommentaren vi fick höra från besökarna under de tre marknadsdagarna.”, står det att läsa i den lilla rapporten.

Nu när Harrys centrumdemokrater verkar ha lagt ner ser annat ett parti som också skyller samhällsproblemen på invandringen sin chans. Världsmästarna i namnbyte, Svenskarnas parti, kandiderar också i Svalöv. Partiets rapport från Röstånga är något mer detaljerad än de konkurrerande sverigedemokraterna. Men budskapet är detsamma:

Succé.

Enligt Svenskarnas parti gick materialet åt som smör i solsken. Och nästan ingen marknadsbesökare var kritisk till partiets politik. Den som var det ”fick lämna informationsbordet med svansen mellan benen”, skriver partiet på sin hemsida.

Alltså samma gamla visa. Av extremhögerns rapporter att döma är succén ett faktum varthän de än visar sig. Det kan bara vara valsabotage eller den ena eller andra konspirationen som förhindrar dem från att ta makten.

Och kanske är extremhögerns hybris en av oändligt många anledningar till varför Expo behövs. Under Almedalsveckan när jag gång efter annan stod och småpratade med aktivister från diverse högerextrema grupperingar gnällde den nationaldemokratiske riksstyrelseledamoten Tomas Andersson på oss.

- Ni kan väl skriva något positivt någon gång?, sa Andersson.
- Varför ska vi det? Ni är ju så fantastiskt duktiga på att skönmåla er själva, sa jag.

Nu hade Nationaldemokraterna förvisso stannat hemma i Södertälje. . Men det går bara att föreställa sig hur partiet hade beskrivit ett besök på Röstånga marknad. För ND är ju tio flygblad utdelade i en småländsk håla en dundersuccé.

/Alexander Bengtsson.

Carinas fruktsallad

1991 åkte Ian & Bert land och rike runt och lastade ölbackar inför fullsatta småstadstorg. Ölbackarna tog firma Wachtmeister-Karlsson till riksdagen. Eller så var det Siwert Öholm, ett slentrianmässigt missnöje eller en intolerans i det svenska samhället. Vi låter det vara osagt för den här gången.

Oavsett vad så väckte Ny Demokratis kampanjmetoder stor uppmärksamhet.

Sverigedemokraterna har under åren varit ganska tafatta när det gäller den politiska fantasin. Partiet hade i och för sig en ambulans som plikttalaren Mikael Jansson kuskade runt i. Och vem minns inte partiets kupp vid Globen-invigningen? Chang Fricks skyltviftande under den senaste Almedalsveckan där flanörerna på Donners plats erbjöds möjligheten att ägga William Petzäll kommer möjligen att gå till historien.

Men mer action än så har det inte varit. Det har mest handlat om deviserna "Dela flygblad tills du spyr eller heter Tor Paulsson" och "Vi leker småföretagsledare på ett torg som så torrt som möjligt berättar om hur det går för företaget".

Men i Landskrona finns en kvinna som verkar vilja ändra på det där.

I sydsverige turnerar nämligen partiets andre vice ordförande, Carina Herrstedt, runt i en liten pick up. Carina som bland annat gjort sig känd för bemöta sina antagonister genom att förtala dem verkar ha inspirerats av den nydemokratiska cirkusen från början 1990-talet.

På inte lika fullsatta småstadstorg blandar nämligen Herrstedt en fruktsallad. Detta har i skrivande stund kunnat beskådats i världsmetropoler som Laholm och Kävlinge. Herrstedt har gett sin turné det fyndiga namnet "Recept för Sverige".

Om det är Carinas fruktsallad, Chang Frick, ett slentrianmässigt missnöje eller en intolerans i det svenska samhället som kommer att ta Sverigedemokraterna till riksdagen återstår att se.

Skulle partiet inte nå sina drömmars mål kan Åkesson med vänner alltid skylla på fruktsalladen...


/Alexander Bengtsson.

Brandhill tar bladet från munnen

Om Sverige begränsar invandringen med 90 procent då kommer alla problem lösa sig. Så låter det i den sverigedemokratiska propagandan inför valet. "Stoppa invandringen" har blivit "Begränsa invandringen" eller "EU-harmonisera invandringen" för den som är lite mera fegis och inte riktigt vågar följa Blåsippans väg fullt ut.

En retorisk fråga som Sverigedemokraterna ofta får av sina antagonister är om partiet ska hindra danskar, finnar, norrmän, färöingar mfl att flytta till Sverige.

- Självklart inte. Vad är det för nonsens?, skulle de flesta sverigedemokrater och för den delen en nationaldemokrat från Södertälje svara på den frågan.

En som skiljer sig från mängden är Sverigedemokraternas toppkandidat i Västerås, Börje Brandhill. Brandhill som också återfinns på en ärofylld 57:e plats på partiets riksdagslista presenterar kortfattat sina politiska visioner på SVT:s Valpejl. På frågan om varför väljare ska ge just honom förtroende svarar Börje Brandhill:

Jag avser att värna vårt språk, vår kultur, vår egenart, vår religion och vårt välstånd= allt det som våra motståndare nu raserar. Jag kommer att göra allt som står i min makt för att under tjugo år få till ett stopp på all invandring.

Det går givetvis att ställa sig frågan vad Brandhill menar med "vår egenart". Men på en punkt är han tydlig.

Ingen invandring till Sverige på tjugo år.

Frågan är vad alla "skötsamma" invandrare som Sverigedemokraterna har rekryterat de senaste åren tycker om Brandhills förslag.


/Alexander Bengtsson.

Etniciteten och den nationalistiska principen

Chang Frick kandiderar för Sverigedemokraterna i Kristianstad i valet 2010. Efter Daniel Poohls och Bengt Westerbergs samtal i Almedalsbiblioteket (7/7) om boken Ut ur skuggan i ställde Frick följande fråga:

"Vid ett antal tillfällen så nämner ni att Sverigedemokraterna på något sätt inte bara vill ha ett kulturellt homogent samhälle utan att vi även skulle vilja förespråka ett etniskt homogent samhälle. Jag kan inte riktigt förstå var ni får den där biten med att vi skulle förespråka ett etniskt homogent samhälle. Jag har själv varit medlem ett par år i Sverigedemokraterna. Jag tror att de flesta etniciteter som finns i världen finns även inom partiet Sveridemokraterna. Ni kanske menar att vi är väldigt dåliga på att leva som vi lär, eller hur går resonemanget?"

I Sverigedemorkaternas principprogram kan man läsa följande om såväl etnisk som kulturell likhet bland befolkningen:

Den viktigaste faktorn i ett tryggt, harmoniskt och solidariskt samhälle är den gemensamma identiteten, vilken i sin tur förutsätter en hög grad av etnisk och kulturell likhet bland befolkningen. Av det följer att den nationalistiska principen – principen om en stat, en nation – är grundläggande för Sverigedemokraternas politik.

Den nationalistiska principen bygger på idén om nationalstaten, att statens territoriella gränser ska överensstämma med de befolkningsmässiga gränserna. I sin ideala form är alltså ett sådant samhälle befolkningsmässigt homogent. De rådande omständigheterna i Sverige och i omvärlden omöjliggör att principen praktiseras till fullo.

Att Frick är obekant med grunden för sitt partis vision om ett "tryggt, harmoniskt och solidariskt samhälle" visar på uppenbara kunskapsluckor. Som tur är kan man med sajten Expo Skola bättra på sina kunskaper om bland annat Sverigedemorkaterna och det partiet kallar den nationalistiska principen.

/Jonathan Leman

Foto: Frida Metso

Mona Sahlins tal i Almedalen

Igår höll Mona Sahlin sitt tal i Almedalen. Hon valde på ett föredömligt sätt att i sitt anförande tydligt ta avstånd från Sverigedemokraterna:


I fyra år har klyftorna mellan människor ökat kraftigt och nu biter sig arbetslösheten fast. Det är skrämmande, för en sak vet vi: ökar arbetslösheten, och ökar klyftorna, då ökar rädslan. Då viker tilliten mellan människor och då växer misstro och främlingsfientlighet. Ingen vinner på detta utom rasistiska partier.

Här i Almedalen har vi sett Nationaldemokrater och Sverigedemokrater hålla möten. Med budskap som rider på oro för framtiden och de egna möjligheterna. Sverigedemokraterna försöker verka som vilket parti som helst. Bland kandidaterna i valet 2010 finns förintelseförnekare, där finns ovanligt många med koppling till vitmaktrörelsen och där finns de som nyligen varit aktiva Nationaldemokrater.

Det är inte vilket parti som helst.

Aldrig någon gång, aldrig någonstans, aldrig någonsin tänker jag leda en regering som samarbetar med, eller gör sig aktivt eller passivt beroende av Sverigedemokraterna. Aldrig!


Mona och hennes talskrivare har läst granskningen av Sverigedemokraterna i senaste numret av Expo, vilket vi naturligtvis tackar för! Hoppas fler partiföreträdare följer hennes exempel.

/Kajsa Lindohf

Samma gamla SD-gnäll

Under dagen fick Sverigedemokraterna chansen att debattera vid två tillfällen i Almedalen. Lars Isovaara fick snacka om mäns våld hos Män för jämställdhet och basunera ut partiets linje att våld är en kulturell fråga medan partiets allt i allo Erik Almqvist fick delta i en utfrågning om bland annat utbildningspolitik och arbetsmarknadspolitik för ungdomar.

Utfrågningen som anordnades av Fryshuset bjöd inte på några direkta överraskningar. Almqvists attack mot vänsterns Ida Gabrielsson där han anklagade hennes parti för klassförakt och att sverigedemokraten Chang Frick satt i publiken och deklarerade att han kunde pis värde avrundat till tio decimaler tillhörde utfrågningens höjdpunkter.

Vid utfrågningens slut kunde inte Almqvist hålla sig utan droppade den klassiska sverigedemokratiska tesen om att det pågår en massinvandring till Sverige. Nästan samtliga av de övriga deltagarna i utfrågningen bemötte detta i sina avslutande anföranden.

- Det är skitsnack att det pågår en massinvandring, sa kristdemokraten.
- Sverige är det land som har prickats flest gånger av FN:s kommitté mot tortyr för att vi skickar tillbaka människor till fruktansvärda omständigheter, sa miljöpartisten.
- Sverigedemokraternas politik splittrar Sverige, sa folkpartisten.

Erik Almqvist hade uppenbarligen väldigt svårt att hantera detta. Trots att det handlade om utfrågningen bönade och bad han om att få bemöta sina politikerkollegor. Det fick han inte.

När utfrågningen var slut gnälldes det rejält bland de sverigedemokratiska gulskjortorna. Det var självklart, enligt sverigedemokratisk logik, odemokratiskt att Almqvist inte fick kommentera sina politiska motståndares anföranden.

Samma gamla SD-gnäll. Partiet får uppenbarligen aldrig som det vill.

/Alexander Bengtsson.

Spencers dubbla måttstockar

Författaren och debattören Robert Spencer ligger bakom den antimuslimska bloggen Jihad Watch och har författat flera böcker, bland annat The Politically Incorrect Guide to Islam (And the Crusades). Måndagen 5/7 höll Robert Spencer i Sverigedemokraternas regi ett seminarium i Visby som Expo rapporterat om.

- Frågan om kärlek och hat är frågan om huruvida man älskar civilisationen som har givit världen idén om mänskliga rättigheter och jämlikhet mellan kvinnor och män, jämlikhet mellan religiösa minoriteter och majoriteten, tankefriheten och friheten att byta religion eller inte ha någon religion alls, samt yttrandefriheten som är det grundläggande skyddet mot tyranni i varje samhälle, förklarade Spencer.

Robert Spencer specialiserar sig på att använda citat från Koranen för att visa på islams och muslimers föregivet farliga natur. Han gör det genom att bortse från Koran-citat som motsäger dem som han selektivt plockat ut. Spencer bortser också från islams tolkande tradition. Själva kärnan i retoriken på Jihad Watch är att det inte finns någon väsentlig skillnad mellan muslimsk extremism och jihadister å ena sidan, och islam och muslimer i största allmänhet, å andra sidan.

Religiösa fundamentalistiska uttlanden om att det exempelvis är guds lag och inte av människor instiftade lagar som bör följas behandlas olika beroende på vilken religion det handlar om. När en muslim uttrycker den typen av åsikter tas det som intäkt för att muslimer vill förslava ickemuslimer medan liknande uttalanden från kristna inte leder Spencer till slutsatsen att kristendomen är en extrem religion som är farlig för icke-kristna. Spencer kommenterar inte alls extremistiska uttalanden från kristna utan har tvärt om visat sig beredd att skriva under på dem. Charles Johnson, grundaren av bloggen Little Green Fotballs (och en tidigare supporter av Robert Spencer) kunde avslöja att Spencer själv anslutit sig till religiös extremism med kristna förtecken då han gick med i en facebook-grupp som förespråkade nya korståg till Anatolien.

Läs mer om Spencer:

Richard Nixons tidigare rådgivare Robert Crane behandlade Spencers retorik i en artikelpublicerad i The American Muslim. Ett annat läsvärt bemötande av Spencers idéer finns i en artikel av religionshistorikern Karen Armstrong publicerad i Financial Times. En annan text av Armstrong i Guardian som handlar om muslimska extremisters tolkning av islam är också läsvärd.

/Jonathan Leman