"Sanningen" om våldtäktsstatistiken

Sverigedemokraterna har slagit på stora trumman. Partiet ska på eget bevåg plocka fram statistik som bevisar att andelen utlandsfödda är överrepresenterade bland gärningsmän dömda för våldtäkt i Sverige. I fredags hölls torgmöte där Roger Hedlund och partiledare Jimmie Åkesson presenterade lokal statistik för Gävle. 75 procent av de dömda våldtäktsmännen kommer från mellanöstern, hävdades det.

Nu har Gävle Dagblad granskat påståendet närmare. Och för Sverigedemokraterna ser det inte så bra ut. I Gävleborg dömdes det nämligen bara fem personer för våldtäkt förra året, och av dem kommer endast tre från mellanöstern. 60 procent alltså, och knappast tillräckligt med underlag för att dra de långtgående slutsatserna som partiet vill göra.

Roger Hedlund, lokal talesman för partiet, menar ändå att man räknat rätt eftersom man missat att ta med en av domarna och bara använt fyra mål i sin statistik. Ett resonemang som är så bisarrt att det är svårt att ta det på allvar.

Gävle Dagblad passade dessutom på att granska ärenden gällande våldtäkt mot barn. Där visade det sig att samtliga gärningsmän var etniska svenskar. Tre domar och 100 procent "svenska" gärningsmän. Någon motsägelse är det dock inte enligt Hedlund, eftersom partiet tagit fram en "nationell undersökning som visar att män med invandrarbakgrund är dominerande i den här brottsligheten".

Frågan är: hur man räknade då?

/Johannes Jakobsson

SD:s nya framgångsrecept - skit i politiken

Det kan inte vara lätt att vara sverigedemokrat alla gånger. Partiet kämpar med att hitta kandidater och att utarbeta lokala program. I Båstad har man lyckats.
I alla fall nästan.

I dagens Helsingborgs Dagblad intervjuas partiets toppnamnet Inge Sandén. Partiprogrammet är ihopsytt med hjälp av partikamraterna i Ängelholm, berättar tidningen.
Skolmaten ska förbättras. Personaltätheten i skolan ska värnas.
Gott så.

Ett lokalpolitiskt program är förstås bra.
Ännu viktigare borde vara kandidater som tycker att politik är viktigt, eller i alla fall att det är värt att bry sig om vad som händer i kommunen.
Inge Sandén tillhör inte den typen av politiker.
Obekymrat förklarar han.
- Båstad är inget speciellt för Sverigedemokraterna. Här sitter man i sina fina trädgårdar och låter problemen vila utanför. Vi i Båstad tar inte så allvarligt på det.

Festen är över

I går kunde vi rapportera om att Nationaldemokraterna, trots att de kallar sig demokrater, samarbetar med nazister. Nu har partiet tagit sitt smussel med nazister till en helt annan nivå. I dag rapporterar en av vit makt-rörelsens skvallertidningar om att partiets ungdomsförbund ska arrangera en fest tillsammans med nazistiska Svenska motståndsrörelsen. Huruvida det är sant eller inte spelar egentligen inte någon roll. Det är reaktionerna som är intressanta.

Nationaldemokraterna har under lång tid flirtat med vit makt-rörelsen. Främst på grund av att det marginaliserade partiet inte haft några andra vänner. Nu har partiet uppenbarligen gått för långt.

Snedsteget har orsakat proteststorm mot partiet.

Elaka tungor på chatforum tar chansen att baktala Nationaldemokraterna ledning. Påstådda medlemmar påstår att de river sina kort.

För ett parti som Nationaldemokraterna finns det ett stort handlingsutrymme.

Partiet kan ljuga, ha gamla nazister på sina listor och toppstyra sitt parti utan att det kostar särskilt mycket.

Med en månad kvar till valet verkar partiet ha gjort ett av få misstag de kan göra – avslöja sin dubbelmoral till den grad att till och med den nationella rörelsen reagerar.

SD får konkurrens

Snart kommer valaffischerna upp. Alliansen har satt ihop en gemensam. Göran Häggländ stirrar djur i ögonen. Miljöpartiet vill modernisera Sverige.

Även extremhögern har satt sina djupa pannor i veck för att komma fram till en passande grafisk lösning och ett snärtigt budskap.

Det är ingen lätt konst.

De är inte kända för att vara subtila. Men extremhögerns propagandister har ändå genom åren producerat några slagfärdiga paroller och effektfulla motiv. Det har inte alltid handlat om just valaffischer men kunskapen om hur man fångar den potentielle väljarens uppmärksamhet finns där. Många gånger är ju affischer och klistermärken det enda medlet dessa marginaliserade grupper har att tillgå för att sticka ut.

Det enda nazistiska parti att tala om i valet är Svenskarnas Parti. I dag tipsade de sina twitterföljare om att det går att ladda ner partiets valaffischer.

Okej, det ser inte så bra ut.

Men budskapet är tydligt. ”Svenskarna först” säger en av affischerna.

Den andra har det aningen luddigare slagordet ”Tänk framåt”.

Den tredje säger allt om partiet. Och om hur Sverigedemokraternas framväxt de senaste valen påverkat det politiska landskapet i marginalen.

”SD vill minska invandringen, Vi vill stoppa den”, står det att läsa.

Sverigedemokraterna är med andra ord inte ensamma i kampen om de invandringsfientliga väljarna. För de som tröttnar på att en röst på Sverigedemokraterna inte leder till någon förändring finns det nu två alternativ.

Nationaldemokraterna är givetvis ett av dem. Och så nu då Svenskarnas parti, det där partiet med de anskrämliga valaffischerna.

Så duperar Sd media

I helgen sommartalade Jimmie Åkesson för första gången. Inför hundratals sverigedemokrater nere i Sölvesborgs gästhamn förklarade han att partiet inte räds ett nyval och att partiet ska lansera en kampanj mot våldtäkter. Läs om talet på expo.se

Fokus i medias rapportering har legat på våldtäkterna. Brottsförebyggande rådet har uttalat sig och sagt att Sverigedemokraterna tolkar statistiken fel.
Fortsättning lär följa.

I dag har det fortsatt.
Men nu är det Mikael Wiehe som står i centrum. Eller rättare sagt hans låt "Flickan och kråkan". För att värma upp publiken innan Jimmies tal spelade de två männen bakom partiets hurtiga vallåt "Vi är på gång nu" ett antal covers. Det var Owe Thörnqvist, Cornelis Vreeswijk och Mikael Wiehe.

Nu är Mikael Wiehe arg.
- Som maffian brukar säga: "Hämnd är en rätt som ska avnjutas kall", säger han skämtsamt.
En stämning lär komma efter valet.
Wiehe förstår uppenbarligen vad det handlar - uppmärksamhet.
Sverigedemokraterna vill ha uppmärksamhet.

Som det avslöjas i boken Ut ur skuggan - en kritisk granskning Sverigedemokraterna är det en högst medveten strategi.
Vi citerar helt enkelt ett lite stycke om partiets relation till media.
Det säger allt.

I viss mån har partiets strateger försökt utnyttja den mediala
dramaturgin i rapporteringen om partiet. I partiets interna förslag
till planering inför EU-valet listades de nödvändiga
påstötningar som behövdes göras mot media. På listan fanns även
rubriken skandaler:
”Skandaler som förstås inte är några egentliga skandaler, men
sådant som media kan tänkas vilja ’avslöja’… (’SD säljer musik’,
’SD får pengar av Fronten’, ’SD använder kommunvapen på sina
hemsidor” etc.)"

Daniel Poohl

Hur trovärdig är den avhoppade sverigedemokraten?

I förra veckan meddelade Sverigedemokraternas toppkandidat, Staffan Gising, i Mariestad att han hoppar av. Gising motiverade sitt avhopp med en rad faktorer. Men det som fick mest spinn var hans beskrivning av SD som ett islamofobiskt parti.

- Man inbillar sig att islam kommer ta över världen inom kort. Man bjuder in högerextremister som talare i Almedalen som ska hetsa ännu mer mot muslimer och islam. Samma retorik som användes i Tyskland, används nu mot allt som har med islam och muslimer att göra, skrev han på sin blogg i tisdags.

Staffan Gising försöker också påskina att Sverigedemokraternas antimuslimska retorik är något nytt. Något som dessutom en slags judisk manipulation inom partiet låg bakom.

Trams, så klart. Staffan Gising kände givetvis till Sverigedemokraternas inställning till muslimer och islam när han gick med i partiet. Han har själv bidragit till att sprida den i insändare i Mariestads-Tidningen. Gising som säger sig ha följt SD länge kan inte ha undgått partiets antimoskékampanjer, Jimmie Åkessons debattartikel i Aftonbladet förra hösten och den arsenal av hat mot muslimer som dagligen basuneras ut i exempelvis den sverigedemokratiska bloggosfären.

I Gisings anklagelseakt med sitt forna parti blir han dessutom klart antisemitisk.

Expo-medarbetaren Jonahtan Leman skriver i sin blogg:

Gising försöker gång på gång i sin blogg och på facebook framställa den sverigedemokratiska antimuslimska politiken som en "judisk" manipulation signerad Kent och Ted Ekeroth. Bröderna Ekeroth gick inte med i SD för att förvandla ett icke-islamofobiskt parti till ett islamofobiskt. De och flera andra som gått med i partiet såg med all sannolikhet det redan fullt förankrade anti-muslimska i partiet som en anledning att gå med. Staffan Gisings idéer om partiets islamofobi är alltså både helt felaktiga och dessutom klassiskt antisemitiska.

I ett inlägg i Svenska kommittén mot antisemitism blogg skriver Leman:

I en facebooktråd skriver Gising att ”Judarna har i alla tider skapa konflikter mm”. Som exempel på detta tar han upp den judiska befolkningen i Polen före andra världskriget. Att den amerikanska journalisten Helen Thomas nyligen fick stark kritik för att hon sagt att judarna i Israel borde ge sig av och ”återvända” till Polen, Tyskland osv., och efter det lämnade sin plats i Vita husets pressrum, beror enligt Gising på att ”judarna äger stora delar av USA”.

Men den bakgrunden är diverse bloggare och en del tidningars omfamning av Staffan Gising aningen pinsam. Bara för att en snubbe lämnar ett parti som uppfattas som främlingsfientligt betyder det inte att han är mindre rasist för det. Det kan ju faktiskt vara tvärtom.

Titta bara gänget som bildade Demokratisk Allians. Bland deras motiv fanns att Sverigedemokraterna var för extrema. Och vart tog Demokratisk Allians vägen? Den som kan den svenska extremhögern känner till att Demokratisk Allians gick in i Marc Abramssons Nationaldemokraterna.

Nu har Staffan Gising deklarerat att han ska bilda ett eget parti. Oddsen för att "Medborgarrättspartiet" som Gising kallar sin skapelse går ihop med Nationaldemokraterna lär inte vara särskilt höga.

/Alexander Bengtsson.

Får extremhögern hybris av sockervadd och panflöjtsmusik?

Sockervadd, lokala dansband, t-shirts med vargmotiv och humoristiska tryck som ”Riktiga män väger över 100 kilo”, panflöjtsindianer, chokladbollar, bokbord med högerextrem propaganda. Det är sommar. Det är sol. Det är svenska marknadstider.

Extremhögern har sedan länge insett att marknaderna som finns i var och var annan buske är ett perfekt tillfälle att sprida sin propaganda. Och de är långt ifrån ensamma. Riksdagspartier säljer lotter, någon kristen sekt dyker upp och kränger älgkebab och andra intresseorganisationer är också där och sprider sitt budskap.

Vad som är speciellt med extremhögerns närvaro, förutom det varierande sortimentet av böcker som "Hur Sverige blev en mångkultur" och ”Mångkultur eller välfärd?”, är att deras återrapportering från marknadsbesöken alltid är så storslagen. Inget går fel. Om man läser de olika gruppernas skildringar av sitt kampanjande så verkar det som i stort sätt varenda marknadsflanör kommer att rösta på deras partier. Den senaste helgens besök på Röstånga Marknad i skånska Svalöv var knappast ett undantag.

Marknaden i Röstånga anordnas av den gamle högerpopulisten och ICA-handlaren Harry Franzén. Franzén som i det här valet verkar nöja sig med att kandidera för Skånepartiet i riksdags och regionvalet var tidigare restriktiv när det kom till att släppa in högerextremister på sin marknad. I år när hans gamla Centrumdemokraterna verkar ha gett upp hoppet om en comeback i Svalövs kommunfullmäktige tilläts både Sverigedemokraterna och Svenskarnas parti att hålla bokbord.

Sverigedemokraterna har funnits representerade i Svalöv sedan valet 2002. Och av rapporten på SD-kurirens hemsida går partiet framåt med rasande fart i kommunen:

"Ni har min röst", var nog den vanligaste kommentaren vi fick höra från besökarna under de tre marknadsdagarna.”, står det att läsa i den lilla rapporten.

Nu när Harrys centrumdemokrater verkar ha lagt ner ser annat ett parti som också skyller samhällsproblemen på invandringen sin chans. Världsmästarna i namnbyte, Svenskarnas parti, kandiderar också i Svalöv. Partiets rapport från Röstånga är något mer detaljerad än de konkurrerande sverigedemokraterna. Men budskapet är detsamma:

Succé.

Enligt Svenskarnas parti gick materialet åt som smör i solsken. Och nästan ingen marknadsbesökare var kritisk till partiets politik. Den som var det ”fick lämna informationsbordet med svansen mellan benen”, skriver partiet på sin hemsida.

Alltså samma gamla visa. Av extremhögerns rapporter att döma är succén ett faktum varthän de än visar sig. Det kan bara vara valsabotage eller den ena eller andra konspirationen som förhindrar dem från att ta makten.

Och kanske är extremhögerns hybris en av oändligt många anledningar till varför Expo behövs. Under Almedalsveckan när jag gång efter annan stod och småpratade med aktivister från diverse högerextrema grupperingar gnällde den nationaldemokratiske riksstyrelseledamoten Tomas Andersson på oss.

- Ni kan väl skriva något positivt någon gång?, sa Andersson.
- Varför ska vi det? Ni är ju så fantastiskt duktiga på att skönmåla er själva, sa jag.

Nu hade Nationaldemokraterna förvisso stannat hemma i Södertälje. . Men det går bara att föreställa sig hur partiet hade beskrivit ett besök på Röstånga marknad. För ND är ju tio flygblad utdelade i en småländsk håla en dundersuccé.

/Alexander Bengtsson.