onsdag 28 juli 2010
Får extremhögern hybris av sockervadd och panflöjtsmusik?
Extremhögern har sedan länge insett att marknaderna som finns i var och var annan buske är ett perfekt tillfälle att sprida sin propaganda. Och de är långt ifrån ensamma. Riksdagspartier säljer lotter, någon kristen sekt dyker upp och kränger älgkebab och andra intresseorganisationer är också där och sprider sitt budskap.
Vad som är speciellt med extremhögerns närvaro, förutom det varierande sortimentet av böcker som "Hur Sverige blev en mångkultur" och ”Mångkultur eller välfärd?”, är att deras återrapportering från marknadsbesöken alltid är så storslagen. Inget går fel. Om man läser de olika gruppernas skildringar av sitt kampanjande så verkar det som i stort sätt varenda marknadsflanör kommer att rösta på deras partier. Den senaste helgens besök på Röstånga Marknad i skånska Svalöv var knappast ett undantag.
Marknaden i Röstånga anordnas av den gamle högerpopulisten och ICA-handlaren Harry Franzén. Franzén som i det här valet verkar nöja sig med att kandidera för Skånepartiet i riksdags och regionvalet var tidigare restriktiv när det kom till att släppa in högerextremister på sin marknad. I år när hans gamla Centrumdemokraterna verkar ha gett upp hoppet om en comeback i Svalövs kommunfullmäktige tilläts både Sverigedemokraterna och Svenskarnas parti att hålla bokbord.
Sverigedemokraterna har funnits representerade i Svalöv sedan valet 2002. Och av rapporten på SD-kurirens hemsida går partiet framåt med rasande fart i kommunen:
"Ni har min röst", var nog den vanligaste kommentaren vi fick höra från besökarna under de tre marknadsdagarna.”, står det att läsa i den lilla rapporten.
Nu när Harrys centrumdemokrater verkar ha lagt ner ser annat ett parti som också skyller samhällsproblemen på invandringen sin chans. Världsmästarna i namnbyte, Svenskarnas parti, kandiderar också i Svalöv. Partiets rapport från Röstånga är något mer detaljerad än de konkurrerande sverigedemokraterna. Men budskapet är detsamma:
Succé.
Enligt Svenskarnas parti gick materialet åt som smör i solsken. Och nästan ingen marknadsbesökare var kritisk till partiets politik. Den som var det ”fick lämna informationsbordet med svansen mellan benen”, skriver partiet på sin hemsida.
Alltså samma gamla visa. Av extremhögerns rapporter att döma är succén ett faktum varthän de än visar sig. Det kan bara vara valsabotage eller den ena eller andra konspirationen som förhindrar dem från att ta makten.
Och kanske är extremhögerns hybris en av oändligt många anledningar till varför Expo behövs. Under Almedalsveckan när jag gång efter annan stod och småpratade med aktivister från diverse högerextrema grupperingar gnällde den nationaldemokratiske riksstyrelseledamoten Tomas Andersson på oss.
- Ni kan väl skriva något positivt någon gång?, sa Andersson.
- Varför ska vi det? Ni är ju så fantastiskt duktiga på att skönmåla er själva, sa jag.
Nu hade Nationaldemokraterna förvisso stannat hemma i Södertälje. . Men det går bara att föreställa sig hur partiet hade beskrivit ett besök på Röstånga marknad. För ND är ju tio flygblad utdelade i en småländsk håla en dundersuccé.
/Alexander Bengtsson.
lördag 17 juli 2010
Carinas fruktsallad
Oavsett vad så väckte Ny Demokratis kampanjmetoder stor uppmärksamhet.
Sverigedemokraterna har under åren varit ganska tafatta när det gäller den politiska fantasin. Partiet hade i och för sig en ambulans som plikttalaren Mikael Jansson kuskade runt i. Och vem minns inte partiets kupp vid Globen-invigningen? Chang Fricks skyltviftande under den senaste Almedalsveckan där flanörerna på Donners plats erbjöds möjligheten att ägga William Petzäll kommer möjligen att gå till historien.
Men mer action än så har det inte varit. Det har mest handlat om deviserna "Dela flygblad tills du spyr eller heter Tor Paulsson" och "Vi leker småföretagsledare på ett torg som så torrt som möjligt berättar om hur det går för företaget".
Men i Landskrona finns en kvinna som verkar vilja ändra på det där.
I sydsverige turnerar nämligen partiets andre vice ordförande, Carina Herrstedt, runt i en liten pick up. Carina som bland annat gjort sig känd för bemöta sina antagonister genom att förtala dem verkar ha inspirerats av den nydemokratiska cirkusen från början 1990-talet.
På inte lika fullsatta småstadstorg blandar nämligen Herrstedt en fruktsallad. Detta har i skrivande stund kunnat beskådats i världsmetropoler som Laholm och Kävlinge. Herrstedt har gett sin turné det fyndiga namnet "Recept för Sverige".
Om det är Carinas fruktsallad, Chang Frick, ett slentrianmässigt missnöje eller en intolerans i det svenska samhället som kommer att ta Sverigedemokraterna till riksdagen återstår att se.
Skulle partiet inte nå sina drömmars mål kan Åkesson med vänner alltid skylla på fruktsalladen...
/Alexander Bengtsson.
onsdag 14 juli 2010
Brandhill tar bladet från munnen
En retorisk fråga som Sverigedemokraterna ofta får av sina antagonister är om partiet ska hindra danskar, finnar, norrmän, färöingar mfl att flytta till Sverige.
- Självklart inte. Vad är det för nonsens?, skulle de flesta sverigedemokrater och för den delen en nationaldemokrat från Södertälje svara på den frågan.
En som skiljer sig från mängden är Sverigedemokraternas toppkandidat i Västerås, Börje Brandhill. Brandhill som också återfinns på en ärofylld 57:e plats på partiets riksdagslista presenterar kortfattat sina politiska visioner på SVT:s Valpejl. På frågan om varför väljare ska ge just honom förtroende svarar Börje Brandhill:
Jag avser att värna vårt språk, vår kultur, vår egenart, vår religion och vårt välstånd= allt det som våra motståndare nu raserar. Jag kommer att göra allt som står i min makt för att under tjugo år få till ett stopp på all invandring.
Det går givetvis att ställa sig frågan vad Brandhill menar med "vår egenart". Men på en punkt är han tydlig.
Ingen invandring till Sverige på tjugo år.
Frågan är vad alla "skötsamma" invandrare som Sverigedemokraterna har rekryterat de senaste åren tycker om Brandhills förslag.
/Alexander Bengtsson.
måndag 12 juli 2010
Etniciteten och den nationalistiska principen
Chang Frick kandiderar för Sverigedemokraterna i Kristianstad i valet 2010. Efter Daniel Poohls och Bengt Westerbergs samtal i Almedalsbiblioteket (7/7) om boken Ut ur skuggan i ställde Frick följande fråga:
"Vid ett antal tillfällen så nämner ni att Sverigedemokraterna på något sätt inte bara vill ha ett kulturellt homogent samhälle utan att vi även skulle vilja förespråka ett etniskt homogent samhälle. Jag kan inte riktigt förstå var ni får den där biten med att vi skulle förespråka ett etniskt homogent samhälle. Jag har själv varit medlem ett par år i Sverigedemokraterna. Jag tror att de flesta etniciteter som finns i världen finns även inom partiet Sveridemokraterna. Ni kanske menar att vi är väldigt dåliga på att leva som vi lär, eller hur går resonemanget?"
Den viktigaste faktorn i ett tryggt, harmoniskt och solidariskt samhälle är den gemensamma identiteten, vilken i sin tur förutsätter en hög grad av etnisk och kulturell likhet bland befolkningen. Av det följer att den nationalistiska principen – principen om en stat, en nation – är grundläggande för Sverigedemokraternas politik.
Den nationalistiska principen bygger på idén om nationalstaten, att statens territoriella gränser ska överensstämma med de befolkningsmässiga gränserna. I sin ideala form är alltså ett sådant samhälle befolkningsmässigt homogent. De rådande omständigheterna i Sverige och i omvärlden omöjliggör att principen praktiseras till fullo.
Att Frick är obekant med grunden för sitt partis vision om ett "tryggt, harmoniskt och solidariskt samhälle" visar på uppenbara kunskapsluckor. Som tur är kan man med sajten Expo Skola bättra på sina kunskaper om bland annat Sverigedemorkaterna och det partiet kallar den nationalistiska principen.
/Jonathan Leman
Foto: Frida Metso
fredag 9 juli 2010
Mona Sahlins tal i Almedalen
I fyra år har klyftorna mellan människor ökat kraftigt och nu biter sig arbetslösheten fast. Det är skrämmande, för en sak vet vi: ökar arbetslösheten, och ökar klyftorna, då ökar rädslan. Då viker tilliten mellan människor och då växer misstro och främlingsfientlighet. Ingen vinner på detta utom rasistiska partier.
Här i Almedalen har vi sett Nationaldemokrater och Sverigedemokrater hålla möten. Med budskap som rider på oro för framtiden och de egna möjligheterna. Sverigedemokraterna försöker verka som vilket parti som helst. Bland kandidaterna i valet 2010 finns förintelseförnekare, där finns ovanligt många med koppling till vitmaktrörelsen och där finns de som nyligen varit aktiva Nationaldemokrater.
Det är inte vilket parti som helst.
Aldrig någon gång, aldrig någonstans, aldrig någonsin tänker jag leda en regering som samarbetar med, eller gör sig aktivt eller passivt beroende av Sverigedemokraterna. Aldrig!
Mona och hennes talskrivare har läst granskningen av Sverigedemokraterna i senaste numret av Expo, vilket vi naturligtvis tackar för! Hoppas fler partiföreträdare följer hennes exempel.
/Kajsa Lindohf
torsdag 8 juli 2010
Samma gamla SD-gnäll
Utfrågningen som anordnades av Fryshuset bjöd inte på några direkta överraskningar. Almqvists attack mot vänsterns Ida Gabrielsson där han anklagade hennes parti för klassförakt och att sverigedemokraten Chang Frick satt i publiken och deklarerade att han kunde pis värde avrundat till tio decimaler tillhörde utfrågningens höjdpunkter.
Vid utfrågningens slut kunde inte Almqvist hålla sig utan droppade den klassiska sverigedemokratiska tesen om att det pågår en massinvandring till Sverige. Nästan samtliga av de övriga deltagarna i utfrågningen bemötte detta i sina avslutande anföranden.
- Det är skitsnack att det pågår en massinvandring, sa kristdemokraten.
- Sverige är det land som har prickats flest gånger av FN:s kommitté mot tortyr för att vi skickar tillbaka människor till fruktansvärda omständigheter, sa miljöpartisten.
- Sverigedemokraternas politik splittrar Sverige, sa folkpartisten.
Erik Almqvist hade uppenbarligen väldigt svårt att hantera detta. Trots att det handlade om utfrågningen bönade och bad han om att få bemöta sina politikerkollegor. Det fick han inte.
När utfrågningen var slut gnälldes det rejält bland de sverigedemokratiska gulskjortorna. Det var självklart, enligt sverigedemokratisk logik, odemokratiskt att Almqvist inte fick kommentera sina politiska motståndares anföranden.
Samma gamla SD-gnäll. Partiet får uppenbarligen aldrig som det vill.
/Alexander Bengtsson.
onsdag 7 juli 2010
Spencers dubbla måttstockar
- Frågan om kärlek och hat är frågan om huruvida man älskar civilisationen som har givit världen idén om mänskliga rättigheter och jämlikhet mellan kvinnor och män, jämlikhet mellan religiösa minoriteter och majoriteten, tankefriheten och friheten att byta religion eller inte ha någon religion alls, samt yttrandefriheten som är det grundläggande skyddet mot tyranni i varje samhälle, förklarade Spencer.
tisdag 6 juli 2010
En touch av skånsk populism
- Oj, oj, oj, sa SD:s allt i allo Erik Almqvist som agerade moderator under torgmötet.
Åkessons utspel får en minnas den skånska högerpopulismens glada dagar då aktörer som Harry Franzén och Carl P Herslow högljutt protesterade mot det dåvarande statliga tv-monopolet.
Åkesson som i sina anföranden många gånger låter som en VD för ett småföretag på Listerlandet kanske skulle inspireras mer av de skånska högerpopulisterna. Kanske skulle han ryta ifrån lite mer som ICA-handlaren från Röstånga?
/Alexander Bengtsson
måndag 5 juli 2010
Nästan alla tar debatten
Applåder från redan frälsta, en protesterande biskop, en vända ryggen till-aktion från Grön Ungdom och tjuriga nationaldemokrater. Det var ungefär det som Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder möttes av när han debatterade mot kristdemokraten Rolf Tufvesson. SD:s allt i allo Erik Almqvist fick agera ”opartisk” moderator.
För Tufvesson är munhuggande med Söder vardag. De båda är nämligen gruppledare för vardera parti i Region Skåne. Och Tufvesson är knappast ensam om att ”ta debatten” med SD. Runt om i landet har debatter mellan riksdagspartipolitiker och sverigedemokrater blivit allt vanligare. Inte konstigt alls då parti finns representerat på pappret i över hälften av landets kommuner.
Under den timmeslånga debatten försökte kristdemokraten gång på gång påvisa skillnaderna mellan sitt partis och Sverigedemokraternas syn på invandring, integration och kulturpolitik. Och visst märktes det att Tuvesson hade vanan inne till skillnad från många av dem riksdagspolitiker som i olika sammanhang har debatterat mot sverigedemokrater.
Trots att riksdagspartiers politiker gång efter annan debatterar med sverigedemokrater tycks nyhetsvärdet om etablerade politiker som ”tar debatten” aldrig sjunka. Under Politikerveckan anordnar partier, fackförbund, lobbygrupper och andra hela tiden debatter. Men inget tycks vara så uppseendeväckande som när en politiker från något riksdagsparti debatterar med en sverigedemokrat.
Björn Söder är självklart nöjd. Nu tar nästan alla debatten. Men Sverigedemokraterna som sedan dag ett har stått på barrikaderna och vurmat för yttrandefrihet och krävt sin rätt att komma till tals har uppenbarligen ändrat sin inställning.
Under debatten cirkulerade ett gäng nationaldemokrater, däribland partiledaren Marc Abramsson, runt i publiken och delade ut flygblad. André Le Blanc som sitter Nationaldemokratisk ungdoms styrelse förklarade för mig att hans parti hade bjudit in bland annat Sverigedemokraterna till en debatt under Politikerveckan. Men enligt Le Blanc var Sverigedemokraterna det parti som var mest negativt inställda.
Så var det med den yttrandefriheten.
/Alexander Bengtsson.
Foto: Frida Metso.
söndag 4 juli 2010
Expo deltar i fyra seminarier under Almedalsveckan
7 juli, kl. 10:00.
Möten och kunskap - vaccin mot främlingsfientlighet
Expos utbildningschef Alexander Bengtsson i ett panelsamtal med Erik Amnå, professor i statskunskap, om folkbildningens roll i arbetet mot rasism och intolerans. Arrangör är Folkbildningsförbundet. Läs mer här.
7 juli, kl. 10:30.
Fädernas kyrka i det mångkulturella Sverige
Expos chefredaktör Daniel Poohl deltar i ett seminarium om hur nationalistiska partier betraktar kyrkan som en symbol som ska försvaras mot pluralism och främmande inflytande. Deltar gör också biskop Lennart Koskinen och prästen Elisabeth Gerie. Arrangör är Svenska Kyrkan. Läs mer här.
7 juli, kl. 20:00.
Varför röstar man på ett främlingsfientligt parti?
Daniel Poohl berättar om sin och Mikael Ekmans bok "Ut ur skuggan - en kritisk granskning av Sverigedemokraterna". Moderator är Bengt Westerberg. Arrangör är Natur & Kultur. Läs mer här.
9 juli, kl. 16:00.
Vad är det största hotet mot en human migrationspolitik?
Alexander Bengtsson i deltar i ett seminarium som tar upp hur riksdagspartierna har bemött främlingsfientligheten och utvecklingen inom svensk migrationspolitik. Medverkar gör även Grön Ungdoms språkrör Maria Ferm och Ungdom mot rasisms ordförande Ola Karlman. Arrangör är Grön Ungdom. Läs mer här.
Imorgon tipsar vi om ett antal andra seminarier som är värda ett besöka
/Alexander Bengtsson.
Expo i Almedalen
Jan Björklund lär peka med hela handen så fort han får chansen. Maud Olofsson kommer hitta ännu ett sätt att reta upp sina kärnväljare. Maria Wetterstrand och Peter Eriksson presenterar de senaste rönen inom lyckoforskning.
Mona Sahlin har lovat att lova ännu mer pengar till barn, pensionärer, kusiner från landet och boråsare än vad borgarna har lovat. Lars Ohly kommer självklart försöka skoja till det och dra en anekdot om när han spelade fotboll med Rami Shaaban.
Jimmie Åkesson med vänner kommer fortsätta leka stekare och göra allt för att få nya kompisar.
Om Marc Abramsson med familj dyker upp återstår att se.
Mitt i detta, bland pr-konsulter, opinionsbildare, journalister och turister kommer också Expo att finnas. Här på bloggen kommer ni kunna följa oss under veckan.
Under Almedalsveckan deltar Daniel Poohl och Alexander Bengtsson i två seminarier vardera. Mer info om dessa kommer senare under kvällen.
/Alexander Bengtsson & Daniel Poohl
torsdag 1 juli 2010
SD tar åt sig äran för Alliansens utspel om vårdgarantin
Pressmeddelandet går i princip ut på att Alliansen härmar SD, som tidigare kommit fram till ett mer radikalt förslag, där det endast ska få ta 63 dagar innan en patient får adekvat vård.
Björn Söder kallar Alliansens utspel för "SD-light-politik", men välkomnar samtidigt detta för honom uppenbara närmande till Sverigedemokraterna inför valet.
"Med tanke på det oklara parlamentariska läget vi riskerar få efter valet, med Sverigedemokraterna i vågmästarroll, så underlättar regeringens närmande såklart även för det samarbete i sjukvårdsfrågorna som kan komma att bli nödvändigt för att få till en majoritetsöverenskommelse i riksdagen."
Pressmeddelandet bygger troligtvis på det blogginlägg som partikollegan Per Björklund publicerade redan igår. Där skriver han att SDs eget sjukvårdsutskott för flera år sedan satte upp målet om en vårdgaranti på 63 dagar, med tillägget att man tänker ge vårdtagaren rätt att begära skadestånd om inte garantin uppfylls.
Hur ska de då ha råd med detta? Svaret står att finna i samma blogginlägg:
"Om vi Sverigedemokrater får väljarnas förtroende kommer vi se till att nuvarande feta landstingspolitikers förmåner skärs ner och att man istället prioriterar vanliga svenskars rättmätiga krav på en snabb, effektiv och kompetent vård."
Okej, så nu är det alltså inte längre bara invandrarna som är roten till alla problem…även feta landstingspolitiker verkar tydligen ha en del i skulden.
/Kajsa Lindohf